Såg en diskussion ang detta och kände för att skriva lite om hur jag tänker. Jag förstår inte riktigt vitsen med hjälptyglar? möjligtvis en martingal om hästen slänger upp huvudet den bara hänger där och tar stopp om hästen slänger upp huvudet alldeles för högt så man inte gör sig illa, detta är dock inget som brukar behövas när man rider islandshäst utan användes mer då jag var hoppryttare.

 

Det jag tycker hjälptyglar gör är att få ner huvudet på hästen, men vad är egentligen vitsen med att få ner huvudet? detta märks absolut tydligast i tölt, tölt är en gångart som kräver mycket styrka och om hästen går för lågt blir den lätt markbunden och framtung och bunden i sina rörelser. Tölt kräver styrka och fria bogar och med en hjälptygel får man ner hästen? det går inte riktigt ihop. Samma med stångbett, visst det funkar på en väldigt välutbildad häst, inte alla, alla hästar trivs på olika saker, men för att få till det sista finliret annars blir ju effekten lite samma där neråt effekten. I min filosofi rider man först i neutral form på hästens egna naturliga förmåga, sen när hästen har kondis och är stark nog i sin kropp och man jobbar med olika lösgörande övningar och får hästen att ta i med kroppen då brukar överlinjen komma som ett kvitto, man tänker bakifrån och fram, men en hjälptygel som tvingar huvudet neråt blir ju liksom tvärt om? huvudet kommer ner men bogarna också?

 

Någon sa till mig en gång om man behöver hjälptyglar så är man oftast inte redo att använda dem och är man redo att använda dem så behöver man dem inte?

 

Mina hästar ska i alla fall aldrig behöva gå med hjälptyglar.

 

Sen en annan sak jag sett som några bloggare gjort, tog två grimskaft och använde som inspänningner mellan frambenen och knyts på ryggen? vem kommer på en sån idé, helt stumt, lär skava på rygg och fremben och rycka hästen i munnen? :(