Önnarps Katleen RC 1233
connemaraponny
Född 2001
mankhöjd 144
e. Aladdin RC 66
u: Celisia RC 851
Rolls Royce RC 49

Jag hade länge drömt om en riktigt fin hopp ponny och så en dag blev drömmen sann och jag åkte ner till Önnarpsstuteriet i skåne för att välja ut ett toppstammat 3 årigt sto.

Hon kom hem till mig på våren och jag började träna henne för årgångstesterna. Visade henne på premiering och hon gick in i stamboken med klass 1 och åttor på gångarterna.

Lite senare var det dags för treårstest, jag hade aldrig gjort detta tidigare, men vilken ponny!! klass 1 på gångarter och så slog hon till och fick diplom på hoppningen, hon fick 10 av 10 möjliga på tekniken, domaren hade aldrig sett en ponny med en sådan teknik förut, hon hoppade verkligen upp med ryggen och upp med bakbenen och slog alla fina ridponnyer som visades av professionella visare. Hon vann även en betäckningsrätt med en av landets finaste connemaror, men eftersom jag ville komma igång med träningen valde jag att avstå.

På hösten red jag in henne och det var fasen ingen lätt häst, men hon lärde mig så otroligt mycket, hur är det nu en valack ber man en hingst säger man till och ett sto skickar man in 3 ansökningar till? och om man får ett sto med sig så kämpar hon för en. Japp mycket blod svett och tårar för att få ponnyn att göra som jag ville. En fantastiskt talangfull häst, men het som bara den, mkt nerv och ett jäkla humör. Men när jag fick henne med mig så var hon fantastisk.

Katleen var omöjlig att lasta på transporten, jag testade verkligen ALLT och nu är det nog ingen häst som jag inte får in i transporten haha.

Katleen var en otrolig hopphäst, smidig som en katt, ja hon kallades katten, superbra galopp och bara flög över stort, mjukt och smidigt. Trots sina 144 cm i manken så hoppade vi banor på 120-130 och det var aldrig det minsta svårt för henne. Vi tävlade en del i ungponnyklass i både hoppning och dressyr.

Men tyvärr är det ju så att när man tävlar ponny så blir man för gammal när man är 18 och jag bestämde mig för att sälja henne och satsa på stor häst. Att sälja henne var ingen lätt historia haha. Den lilla häxan tittade fram så fort någon skulle provrida. Hon var utlagd för en massa pengar och den ena efter den andra landslagsponnyryttaren kom och provred men alla såg ut som om de förväntat sig en god tårta men sen fick sand när de smakade. Hon hoppade studsade, stegrade och gjorde caprioller Smiley tongue En tjej som hade häst på ridskolan i närheten som sett mig tävla henne fick ha henne på prov några veckor och köpte henne, men det slutar inte där, efter ytterligare några veckor så köpte jag tillbaka henne för hon hade blivit ett litet monster.

Till slut hittade jag en annan tjej som fick ha henne på foder ett tag och det funkade.

Jag har åkt och hälsat på henne ibland och det är så roligt att se hennes min när hon ser mig, hon känner alltid igen mig. Ibland känner jag det där suget efter en connemara igen, vem vet kanske blir det någon ponny här på utbildning igen :) <3