Haha igår grinade jag för att jag var arg och idag grinade jag för att jag var glad.Träningen igår med valtyr gick inget vidare, han var stark och ville bara göra på sitt eget sätt dvs inte jobba ordentligt och helst skulle det gå väldigt fort också... Efter mycket jobbande med övergångar så tycker jag han lossnade rätt bra så jag gav mig där och tänkte att jag fortsätter imorgon istället. Jag var riktigt sur och kände bara för att ställa honom i hagen och aldrig mer sitta upp haha. Ja även vi har våra dåliga dagar ibland. När han är sådär brukar jag jobba mkt med att få han att lyssna och sen när jag känner att han är fokuserad på mig och gör som jag vill då brukar jag ge mig och så fortsätta vidare nästa dag istället då brukar det lossna. Sen hade han en sadel som låg nästan på manken, lutade framåt och gled fram så det kan ha varit det som förstörde allting också. Av någon märklig anledning har jag fått fel järn till min sadel så jag hoppas att ett nytt smalare kommer snart.

 

Idag gick det mkt bättre, han var mjuk, lyhörd och energisk och gjorde precis som jag ville, vet inte om jag red bättre eller om han bara var på bättre humör, dessutom hade jag mammas sadel istället som sitter bättre på honom. Träffade min gamla dressyrtränare i ridhuset och hon tyckte att det var jätte kul att få se hur man rider tölt och flygande pass.Kändes som stora eldprovet när man hade henne som publik haha, men hon tyckte att han såg jätte fin ut så det var kul att höra :)

 

Sen red jag en sväng på Hugi och han är ju helt magisk, tårarna sprutade. Han är ju så villig den hästen, man lättar nån millimeter på tygeln och han bara mullrar av kraftfullhet. Men han är het på ett bra sätt för han använder energin till det han ska, lyhörd och trevlig men med massor av krut i sig. Ibland tror jag på ödet, att det finns en mening med allt. Det var så nära att vi missade honom och det var så nära att vi lämnade tillbaka honom också. Men jag är glad att det blev han för jag tror att han kommer bli en kanonhäst med lite tid. Det är viktigt bara att ta det lugnt och inte gå för fort fram för han är en sån som gärna vill mer än han klarar av. Men får han tid och byggs upp sakta men säkert tror jag det kommer bli jätte bra till slut :)

 

 

Hugi 4 år med Caspar :)